Från Rilpedia

Valsystem är olika metoder för att förvandla resultatet av ett val till faktisk representation. De valsystem som används inom politiken är i huvudsak antingen proportionella eller majoritära, men i vissa länder har man kombinationer av de två systemen.

Proportionella valsystem

Ett proportionellt valsystem bygger på flermansvalkretsar. I flermansvalkretsar konkurrerar de deltagande kandidaterna, som tillhör olika politiska partier om två eller flera mandat. Mandaten fördelas proportionellt mellan partierna utifrån de röster de fått. Idealvarianten av det proportionella valsystemet innebär att ett parti som fått 37 % av rösterna också får 37 % av mandaten. Eftersom många partier kan ta sig in i parlamentet, och det därför kan bli svårt att bilda en regering genom koalitioner och allianser mellan stora och små partier, har många länder infört en så kallad småpartispärr. Om det enligt konstitutionen krävs att ett parti ska ha fått minst fyra procent av de räknade rösterna innan man överhuvudtaget tar med det lilla partiet i beräkningen av mandat, blir antalet partier avsevärt färre.

Majoritära valsystem

Majoritära valsystem utgår från enmansvalkretsar. Den kandidat som fått flest röster får också det enda mandat som kandidaterna i valkretsen konkurrerar om. Valkretsarna är här avsevärt mindre och betydligt fler än i länder som har proportionella valsystem, och leder i allmänhet till att landet får två stora partier. Denna typ av valsystem är mycket vanligt i anglo-saxiska kulturer, med Storbritannien och USA som typiska exempel. Finns det bara två partier att välja mellan, kan detta system ofta skapa folkvalda församlingar som någorlunda väl återspeglar hur väljarna röstat, men ju fler partier, desto större och större blir skillnaden.

Det finns två typer av majoritetsval: relativa och absoluta. Den vanligaste varianten är den som bygger på relativ majoritet. Den benämns first-past-the-post och innebär att den kandidat som fått flest röster erövrar mandatet i valkretsen. Om antalet kandidater är fler än två kan alltså segern gå till någon som fått betydligt mindre än hälften av rösterna. I till exempel Storbritannien, där det nu finns tre ganska jämnstora partier, skulle ett parti teoretiskt kunna erövra alla platser i parliamentet genom att vinna i varje valkrets med bara 33,4 %. Därmed skulle 66,6% av väljarkåren inte ha en enda representant i parlamentet.

I den andra typen av majoritetsval måste vinnaren erövra absolut majoritet (dvs få mer än 50% av rösterna). Om ingen av de deltagande kandidaterna uppnått absolut majoritet i den första valomgången sker därför en andra valomgång där endast de två kandidater som fick flest röster i första omgången tillåts delta. Det innebär att någon av de två kandidaterna kommer att få en absolut majoritet av väljarnas röster i den andra valomgången. Rent formellt kan detta anses ge ett mer representativt resultat än system där det räcker med relativ majoritet, men i praktiken leder denna tvåstegsomröstning ofta till negativ röstning, dvs om den man röstade på i första omgången inte går vidare till finalen, så röstar många i den andra omgången utifrån vilken av kanditerna de ogillar minst.

Varianter

• Japan tillämpar majoritetsval i flermansvalkretsar vid val till parlamentet.
• Australien använder majoritetsval med alternativröstning, vilket innebär att väljaren får kryssa för ett andrahandsalternativ.
• Tyskland väljer ena halvan av förbundsdagen genom majoritetsval och andra halvan genom proportionella val. Alla ledamöter väljs samtidigt, och alla väljare har två röster - en för det majoritära och en för det proportionella valet.