Proteus (måne)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Proteus
Proteus, på bild tagen av Voyager 2
Proteus, på bild tagen av Voyager 2
Upptäckt
Upptäckt av: Voyager 2
Stephen P. Synnott
Upptäcksår: 16 juni, 1989
Omloppsbanans egenskaper
Avstånd från planeten: 117,647 ± 1 km
Excentricitet: 0.00053 ± 0.00009
Omloppstid: 1.12231477 ± 0.00000002 d
Medelbanhastighet: 7.623 km/s
Inklination: 0.524°
Satellit till: Neptunus
Fysiska egenskaper
Dimensioner: 440×416×404 km (± ~15 km)[1]
Volym: 3.4 ± 0.3 ×107km³[2]
Massa: ~4.4×1019 kg
Densitet: ~1.3 g/cm³
Ytgravitation: ~0.06 m/s²
Flykthastighet: ~0.16 km/s
Rotationstid: Synkronisk
Axellutning:
Albedo: 0.096[1]
Temperatur: ~51 K
Skenbar magnitud: +20.3 [3]

Proteus (grekiska Πρωτέας) är en av Neptunus månar.

Innehåll

Upptäckt

Proteus upptäcktes på bilder tagna av Voyager 2 under förbiflygningen av Neptunus 1989. Proteus fick den temporära beteckningen S/1989 N 1. Stephen P. Synnott och Bradford A. Smith tillkännagav dess upptäckt den 7 juli 1989. Proteus upptäcktes på 17 bilder tagna på 21 dagar vilket ger upptäcktsdatumet till någon gång före den 16 juni. Den namngavs den 16 september, 1991. [4]

Fysiska egenskaper

En topografisk karta över Proteus

Proteus har en diameter på mer än 400 kilometer, större än Nereid, en annan Neptunusmåne. Emellertid upptäcktes inte Proteus av jordbaserade teleskop eftersom den befinner sig så nära planeten att månen försvann i det starka ljuset från Neptunus. Proteus är ett av de mörkaste objekten i solsystemet, lika mörk som sot och likt Saturnus måne Phoebe reflekterar den bara 6 procent av det solljus som träffar den.

Proteus starkt bekratrade yta visar inga tecken på geologisk aktivitet. Den är oregelbundet formad och forskare tror att Proteus är ungefär så stor som en kropp av dess densitet kan bli, utan att den drar ihop sig till sfärisk form. Saturnus måne Mimas är mer regelbundet sfäriskt formad trots att den är mycket mindre massiv än Proteus.

Externa länkar

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. 1,0 1,1 E. Karkoschka (2003). "Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune". Icarus 162: 400. 
  2. P.J. Stooke (1994). "The surfaces of Larissa and Proteus". Earth, Moon ad Planets 65: 31. 
  3. ”Proteus Statistics”. http://www.solarviews.com/eng/proteus.htm. Läst 2007-10-01. 
  4. ”IAU Circular No. 5347”. September 16 1991. http://www.cfa.harvard.edu/iauc/05300/05347.html. Läst 2007-04-10. 


Personliga verktyg