Från Rilpedia

Denna sida handlar om hur man tar fram och utvecklar riktlinjer för Wikipedia.

Riktlinjer och policy

Alla de riktlinjer som för närvarande finns på svenska Wikipedia, finns listade på Rilpedia:Policy och riktlinjer. De återfinns också i kategorin Kategori:Wikipedias riktlinjer; där finns även en del riktlinjeliknande dokument som det antingen inte råder tillräckligt stor enighet om för att de ska kunna klassas som riktlinjer, eller så är de för färska för att de ska ha fått den märkningen. Det finns också en kategori som heter Kategori:Wikipedias officiella policy. På svenska Wikipedia har inga dokument ännu stämplats som policy; engelska Wikipedia började anta policy för att få bättre redskap för att kunna avgöra fall om eventuell avständning av användare. En policy är lite svårare att förändra än en riktlinje, och enigheten kring policydokumenten är mycket stor.

Nya riktlinjer uppstår på några olika sätt. Ibland ser man att behovet behövs, och skapar en. Ibland växer sig en riktlinjesida så stor och omfattande, att det är bättre att dela upp den i flera. Ganska många av riktlinjerna har en förlaga på någon annan wikipedia, antingen den engelska eller någon annan.

Om man vill skapa en ny riktlinje bör man:

1. Först och främst, kontrollera om den tilltänkta riktlinjen redan existerar.
2. Göra en skiss av förslaget, som innehåller dels en sammanfattning av förslaget och dels motivering varför den behövs och hur den är tänkt att fungera.
3. Lägga in förslaget i kategorin Kategori:Wikipedias riktlinjer.
4. Lägga in länkar till ditt förslag i alla diskussioner där det är relevant.
5. Arbeta mot att uppnå konsensus.
6. När konsensus finns, märk upp den med mallen för riktlinjer.

Riktlinjer för skapande av policy och riktlinjer

Principerna nedan är erfarenheter från införandet av policy och riktlinjer på den engelskspråkiga wikipedian; samma resonemang bör rimligen gå att tillämpa på riktlinjer. Som framgår är detta riktlinjer, inte regler för hur det ska gå till; vad som är lämpligast i det enskilda fallet får man avgöra själv.

1. Välj riktlinjer som har växt fram naturligt, istället för att försöka genomföra den uppifrån. Användarna "på verkstadsgolvet" ser när återkommande idéer och teman visar sig på flera håll. Leta efter konventioner som införts av en användare, och sen kopierats och adopterats av andra. Denna typ av de facto-riktlinjer brukar fungera mycket bra - faktum är att den redan är i bruk!
2. Lämna utrymme för flexibilitet. En enhetlig stil och standard är i sig något gott, men ibland tvingar den på bidragsgivare impopulära tvångströjor. Ett exempel från den engelska Wikipedian är den policy som tillåter alla varianter av engelsk stavning, istället för att slå fast en som standard. Det är just flexibiliteten som gjort denna policy stabil och genomförbar, medan en stelbent policy skapar samma typer av diskussion om policyn om och om igen.
3. Var inte för utförlig. Överlåt ansvaret på användarna. Det är frestande att försöka täcka in alla möjliga situationer som skulle kunna uppkomma, men det är inte alltid möjligt. Ett sådant sätt att skriva riktlinjer leder gärna till långa komplicerade riktlinjer som ändå har kryphål här och var. Extremt välpreciserade riktlinjer är något som en viss typ av användare med ont i sinnet faktiskt älskar. Om det står "Att göra X n gånger per dag är orsak till avstängning" så finns det troll som skulle sätta en ära i att göra X n-1 gånger per dag... Det är bättre att skriva "Att göra X anses som dåligt. Om en användare fortsätter att göra X fast det anses dåligt, kan andra användare bestämma sig för att {anmäla ärendet på BOK/stänga av användaren tillfälligt/skrivskydda sidan}." Antalet "goda" deltagare i projektet är mycket större än de "onda" - lita på att användarna kan avgöra detaljerna i det enskilda fallet. Policyn ska bara utgöra ett ramverk. Detta liknar hur jurister tolkar och dömer efter lagen.
4. Gör inte tillägg i en riktlinje på grund av ett enskilt fall. När en användare gör något dumt, är det lätt hänt att lägga till ett uttryckligt förbud mot just denna dumhet i riktlinjen. Erfarenheter från engelskspråkiga Wikipedia visar att detta gärna leder till inflation i instruktioner om smådetaljer, som är mindre relevanta än det helhetsgrepp som en policy bör försöka ta. Tänk över om det var en enstaka händelse eller ej, och om det kanske räcker att avhandla saken på någon diskussionssida.
5. Flexibilitet, en gång till. De flesta artiklar på Wikipedia är av den naturen att det är ett fåtal personer som håller koll på den. I allmänhet blir debatterna hanterbara, och konsensus kan nås - oftast på ett fridsamt sätt. Ett riktlinjedokument rör många änvändare, och då fungerar det annorlunda. Ibland måste man ta till en omröstning eller opinionsundersökning. Sådana bör alltid förberedas noggrant, och systemet för röstning tänkas över. Framför allt bör man ha diskuterat sig fram till alla möjliga förslag, innan man börjar rösta. Detaljer om hur man håller omröstningar/opionsundersökningar, olika röstningssystem med mera finns på en:Rilpedia:Survey guidelines och en:Rilpedia:How to hold a consensus vote.
6. Kolla upp existerande riktlinjer.
7. Samla in åsikter från många håll. Man bör särskilt anstränga sig för att engagera dem man har skäl att tro är kritiska mot förslaget. På så sätt kan man formulera de mellanlägesförslag som har större chans att bli accepterade på ett tidigt stadium.
8. Ha inte bråttom. Målet kommer fortare att uppnås, om man ger processen den tid den behöver. Om deltagarna känner att en fråga inte diskuterats tillräckligt, är det troligt att de kommer att vara emot förslaget. Detta gäller särskilt om de upplever att behandlingen av en riktlinje har skyndats på för att undvika diskussion.

Diskussioner om riktlinjer

Den centrala och naturliga platsen för att diskutera riktlinjer är Bybrunnen. Nya riktlinjer eller förändringar i befintliga sådana kan formuleras och diskuteras på wikipedias diskussionssidor, på Meta, på IRC (#sv.wikipedia) eller på svenskspråkiga Wikipedias maillista, men kom ihåg att en riktlinje inte blir giltig på svenska Wikipedia förrän man har kommit överens om den där. Om riktlinjen måste diskuteras innan den märks upp. Omröstningar kan ibland vara användbara, men sådana omröstningar ska alltid utformas och baseras med tanke på den föregående diskussionen och med målet att uppnå konsensus.