Från Rilpedia

Knutpiska eller knut (ryska кнут, piska) bestod av flera hopflätade oxsenor eller ogarvade remmar vars ändar var uppdelade. Den har förekommit i flera varianter och det är särskild den så kallade stora knutpiskan som blivit känd som ett grymt pinoredskap.

Som straffredskap förekom knutpiskan i Ryssland först under den tatariska perioden; den nyttjades ända in i mitten av 1700-talet för avstraffning av alla slags förbrytare, i synnerhet politiska. Från Katarina II:s tid inskränktes dess användning till att straffa (mördare, kyrkorövare och mordbrännare .

Under Nikolaj I avskaffades knutpiskan och ersattes av den tresnärtiga pletj, som i sin tur avskaffades av Alexander II. Den till knut dömde förbrytaren bands stående vid ett par pålar, och slagen föll på hans blottade rygg; stundom dog de piskade under verkställandet. I politiskt agitationsspråk har ordet "knut" ofta använts som symbol för självhärskardömets inre styrelse.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).