Från Rilpedia

Jonbindning, bindningen mellan två joner, en positiv jon (katjon) och en negativ jon (anjon). Jonbindning är näst kovalent bindning den starkaste kemiska bindningen och är helt och hållet en elektrostatisk attraktion. Föreningar med jonbindningar kallas salter. Jonbindningar förekommer oftast i kemiska föreningar som består av en metall och en ickemetall, såsom är fallet med vanligt bordssalt, natriumklorid (NaCl). Det negativa jonslaget är inte sällan sammansatta joner såsom sulfatjoner (SO₄^2-), men även katjonerna kan vara sammansatta, till exempel ammoniumjoner (NH₄⁺).

Jonbindningar kan också förekomma mellan laddade atomer eller grupper i makromolekyler som i övrigt hålls samman av kovalenta bindningar, till exempel proteiner. Man talar då om saltbryggor.

Bindning	Ämne	Bindningsenergi	Bindningsenergi
		kJ/mol	eV/Atom
Jon	NaCl	640	3,3
	MgO	1000	5,2
Kovalent	Si	450	4,7
	C (diamant)	713	7,4
Metall	Hg	68	0,7
	Al	324	3,4
	Fe	406	4,2
	W	849	8,8
van der Waals	Ar	7,7	0,08
	Cl2	31	0,32
Väte	NH3	35	0,36
	H2O	51	0,52

Se även

• Kovalent bindning
• Metallbindning
• Van der Waals-bindning
• Vätebindning
• Kemisk bindning

Referenser

Data i tabellen ovan är hämtade från sid 21 i Callister, William (1997) Materals Science and Engineering - An Introduction, John Wiley & Sons, Inc: USA.