Från Rilpedia

Johnny Otis, född John Alexander Veliotes 28 december 1921 i Vallejo, Kalifornien) är en amerikansk musiker och orkesterledare, som bland annat varit aktiv sommusikproducent, talangscout, skivmärkesägare, låtskrivare, radio-diskjockey, författare och programledare. Otis har kallats "the Godfather of Rhythm and Blues" och invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1994.^[1].

Otis enda crossover hit var den Bo Diddley-inspirerade Willie and The Hand Jive (1958), som Eric Clapton gjort en cover på (461 Ocean Boulevard (1974)).

Innehåll 1 Biografi[2] 1.1 Talangscout 1.2 Producent 1.3 Låtskrivare (urval) 2 Diskografi 3 Bibliografi 4 Källor

Biografi^[2]

Otis började som trummis hos Count Otis Mattew's West Oakland House Rockers 1939. På inrådan av Nat "King" Cole och Jimmy Witherspoon flyttade han till Los Angeles 1943 för att gå med i Harlan Leonards jazzorkester Kansas City Rockets stationerade vid nattklubben Club Alabam. Som 24-åring 1945 hade Otis blivit orkesterledare för sin egen orkester, som samma år hade sin första hit med jazzstandarden Harlem Nocturne på skivbolaget Savoy Records. 1948 var Otis med att grunda "The Barrelhouse", den första nattklubben som uteslutande spelade rhythm and blues, tillsammans med Bardu Ali, Tila Ali och Johnny Miller.

1950 hade Otis 10 st topp-10-låtar på Billboard Magazines nyomdöpta lista för svart musik. Tidigare hade listan kallats Best Selling Retail Race Records, men på grund av dess anstötliga natur hade namnet ändrats till Best Selling Retail Rhythm & Blues Records, ett namnbyte som myntade termen Rhythm & Blues, tillskrivet Jerry Wexler.^[3] Med Billboardframgångenarna i ryggen kunde Otis ge sig ut på turné, California Rhythm & Blues Caravan.

Under tidigt 1950-tal inledde Otis en radiokarriär som diskjockey, vilket kom att leda till en programledarroll i "The Johnny Otis Show", ett tv-program med ett avsnitt per vecka som sändes i Los Angeles i 8 år.

Talangscout

Otis upptäckte, genom att de varit sångare i hans band: Esther Phillips, Willie Mae "Big Mama" Thornton och Etta James. Utöver dessa upptäckte han även: Sugar Pie DeSanto, Hank Ballard and the Midnighters, Jackie Wilson och Little Willie John.

Producent

• Producerade och spelade trummor på originalversionen av den Leiber-Stoller-skrivna Hound Dog av rhythm / blues-sångerskan Big Mama Thornton 1953, som Elvis kom att göra sin verion av efter att ha hört en tredje version av Freddie Bell and the Bellboys.
• Spelade och producerade Johnny Aces bluesballad "Pledging My Love", inspelad 1954 och släppt 1955 på skivbolaget Duke Records, efter Aces bortgång.
• Producerade några av Little Richards tidigaste inspelningar.

På sitt egna skivmärke Blues Spectrum spelade Otis med artister som Big Joe Turner, Gatemouth Moore, Amos Milburne, Richard Berry, Joe Liggins, Roy Milton, Eddie "Cleanhead" Vinson, Charles Brown och Louis Jordan.

Låtskrivare (urval)

• "Every Beat of My Heart" (Gladys Knight and the Pips)
• "The Wallflower (Roll With Me Henry)" (Etta James)
• "So Fine"
• "Willie and the Hand Jive"

Diskografi

Bibliografi

• Listen To The Lambs (1968)
• Your Head! Rhythm & Blues on Central Avenue (1993)
• Colors and Chords - The Art of Johnny Otis (1995)
• Johnny Otis - Red Beans & Rice and Other Rock 'n' Roll Recipes (1997)

Källor

1. ↑ http://www.rockhall.com/inductee/johnny-otis
2. ↑ http://www.johnnyotisworld.com/biography.html
3. ↑ http://www.billboard.com/bbcom/about_us/bbhistory4.jsp