Svartbent strandpipare

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Svartbent strandpipare
Status i Sverige: Försvunnen
Svartbent strandpipare, adult hane i sommardräkt
Svartbent strandpipare, adult hane i sommardräkt
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj: Pipare och vipor
Charadriidae
Släkte: Strandpipare
Charadrius
Art: Svartbent strandpipare
C. alexandrinus
Vetenskapligt namn
§Charadrius alexandrinus
Auktor: Linné, 1758
Svartbent strandpipare (adult i övergångsdräkt mellan vinter och sommar)
Svartbent strandpipare
(adult i övergångsdräkt mellan vinter och sommar)
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus) är en vadarfågel som ingår i samma släkte som större- och mindre strandpipare.

Innehåll

Utseende

Den svartbenta strandpiparen är något mindre än den mindre strandpiparen. I alla dräkter har den en svart tunn spetsig näbb, gråbeige översida och vitt bröst och undersida. De har också ett vitt nackband precis som större- och mindre strandpipare och ett vitt ögonbrynsstreck. De adulta fåglarna har svarta ben på sommaren och grå på vintern precis som de juvenila fåglarna. Under det vita nackbandet har hanen på sommaren ett beige streck som övergår i svart, på båda sidorna om halsen, som sträcker sig en bit ner på bröstet likt ett avbrutet halsband. Hanen har också, på sommaren, en rödbrun ton ovanför det vita nackbandet och genom ögat ett svart streck och en svart fläck i pannan. Honan saknar de svarta och rödbruna teckningarna har en dräkt som påminner om strandpiparens vinterdräkt. I flykten har den ljust gråbeige rygg, Handpennorna och handtäckarna är svartgrå men det bildas ett vitt vinklat fält på vingens bakkant med en svart kant längst ut. Övergumpen är vit och stjärtens ovansida svart med vita sidor.

Taxonomi

Beroende på hur man delar in fåglars taxonomi så finns det cirka 5 underarter av svartbent strandpipare.

Biotop och utbredning

Den häckar på olika mindre platser runt om i Europa, nordöst om svarta havet och runt kaspiska havet. I nordvästra Afrika mot medelhavet, på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. I USA och Mexiko. På Kuba, Bahamas och på de södra öarna i karibien.

Populationens minskning i Sverige och Danmark

Från att ha varit allmänt häckande i Skåne och längs västkusten upp till Göteborg under 1800-talet, har den svenska populationen stadigt gått neråt. Från 2002 räknas arten som utgången i Sverige. På Jylland i Danmark finns fortfarande en liten population. En av de stora anledningarna till artens nedgång är att de biotoptyper som strandpiparen finns i, har exploaterats hårt av människan. Antalet ostörda strandängar och sandstränder har minskat kraftigt under de senaste 50 åren och störningar från mänskliga aktiviteter har påverkat fågelfaunan negativt i dessa områden.

Bukblötning

Den svartbenta strandpiparen lever på platser som kan vara extremt varma och man har noterat att den sänker ned sin kropp i vatten och låter bukfjädrarna "suga åt sig" vatten. Detta fenomen som kallas bukblötning har även noterats hos andra fåglar, exempelvis flyghöns, andra vadare, tärnor och måsar. Denna form av bukblötning förekommer hos den svartbenta strandpiparen bara under häckningssässong. Man har observerat att bukblötning hos vadare ökar markant ju varmare det är och en undersökning [Aman & Masero, 2006] visar att det i första hand handlar om att kyla av den egna kroppen och först sekundärt för att underlätta nedkylningen av äggen då dessa har värmts upp när fågeln varit borta från redet för att svalka sig i vattnet.

Namn

Svartbent strandpipare kallades förr hvitbröstad strandpipare [1]

Referenser

Noter

  1. Sven Nilsson, Foglarna, 1858

Källor

  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  • Wahlberg,T. (1993) Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige , Stockholm: Rabén & Sjögren. ISBN 91-29-61772-3
  • Juan Amat & Jose Masero, The function of Bellysoaking in Kentish Plovers (Charadrius alexandrinus). Ibis, 2006, 149: 91-97

Externa länkar

Personliga verktyg