NASCAR Sprint Cup

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

NASCAR Sprint Cup är huvudserien inom det amerikanska racingförbundet NASCAR. Seriens historia kan dateras tillbaka till 1949, då det första racet kördes på en 1.2 km lång dirttrackbana utanför Charlotte, North Carolina. Serien kör idag 36 race varje år, enbart i USA, men är öppen att delta i för alla nationaliteter, även om ingen utlänning någonsin har vunnit mästerskapet.

Historia

Seriens förste mästare blev Red Byron med en Oldsmobile i ett eget team. Senare blev serien i mångt och mycket en familjedynansti för familjen Petty, faderna Lee Petty vann tre titlar, medan sonen Richard Petty satte ett fantastikt rekord med sju titlar i serien. 1967 slog Petty rekord i racesegrar med 27 stycken, ett rekord som aldrig lär slås. Det unika var att han tog alla sju titlar i sitt eget team Richard Petty Enterprises. Hans rekord med 200 delsegrar lär heller aldrig slås. Mot slutet av sin karriär fick Petty konkurrens att av Cale Yarborough, som vann tre raka tilar mellan 1974 och 1976. Yarborough blev den förste föraren att klara av ett hattrick av titlar i NASCAR:s historia. Efter en epok av dominans för Darrell Waltrip, med titlar 1981, 1982 och 1985, innan Dale Earnhardt blev den nye superstjärnan. Earnhardt blev en sentida Petty när det gällde popularitet, och hans nummer 3 Richard Childress Racing Chevrolet blev den mest kända kombinationen någonsin. Mot alla odds nådde Earnhardt 1994 den tidigare omöjliga gränsen med sju titlar i karriären. 1993 hade varit en tragisk säsong för NASCAR; sedan två storstjärnor avlidit i flygolyckor under säsongen. 1992 års mästare Alan Kulwicki och Davey Allison var de två avlidna. Jeff Gordon blev sedan stjärnan i slutet av 1990-talet, med fyra totalsegrar mellan 1995 och 2001. Hans team Hendrick Motorsports blev det ledande teamet i NASCAR och vann sedan också tre raka titlar 2006, 2007 och 2008 genom Jimmie Johnson, som var det första decenniet av 2000-talets mest framstående förare. 2001 förolyckades Earnhardt i Daytona 500, vilket gjorde att ett antal säkerhetskrav på bilarna och banorna infördes, och så småningom infördes en ny typ av bil, kallad Car Of Tomorrow på heltid från och med 2008, med bättre kraschstrukturer.

Kalender och regler

Serien körs över 36 omgångar. 34 av dessa går på ovaler i olika former, från den 800 meter långa Bristol Motor Speedway, till superovalerna Daytona International Speedway och Talladega Superspeedway. Serien är indelad i två segment, från och med 2004. Först körs en 26 deltävlingar lång grundserie med en sammanlagd poängräkning för alla förare, som förs samman till en sluttabell, där de tolv bästas poängskörd justeras till 5000 poäng plus 10 poäng extra för varje seger man har tagit under grundserien. De andra förarna får stå kvar på sina gamla poäng, och blir chanslösa att ta in poängen, och därför är det de tolv förarna det handlar om, även om resterande förare får vara med och tävla i alla deltävlingar. Slutspelsserien The Chase for the Sprint Cup körs över tio omgångar varje år, och man har samma poängssystem som i grundserien. Föraren som har flest poäng efter det 36:e och sista loppet är officiell mästare i NASCAR.

Tävlingar i The Chase 2009

  • Flag of New Hampshire.svg Loudon
  • Flag of Delaware.svg Dover
  • Flag of Kansas.svg Kansas City
  • Flag of California.svg Fontana
  • Flag of North Carolina.svg Charlotte
  • Flag of Virginia.svg Martinsville
  • Flag of Alabama.svg Talladega
  • Flag of Texas.svg Fort Worth
  • Flag of Arizona.svg Phoenix
  • Flag of Florida.svg Homestead
Personliga verktyg