Radikalkritik
Från Rilpedia
Den holländska radikalkritiska skolan var en riktning vid några nederländska teologiska fakulteter som förnekade inte bara historiciteten av Jesus, men även autenticiteten av Paulus brev. Riktningen anses ha börjat 1878 med en bok av Allard Pierson om bergspredikan. Dess sista företrädare var van den Bergh van Eysinga som arbetade till sin död 1957.
Innehåll |
Bakgrund
Den holländska kritiska skolan har sin ursprung i uppfattningar från upplysningstiden, där till exempel Reimarus tillämpade rationalistiska och sekulära historisk kritiska metoder på bibeln. Under 1800-talet vid universitetet av Tübingen utvecklades dessa idéer vidare, av teologer som Ferdinand Christian Baur och Bruno Bauer. David Strauss (Das Leben Jesu) hade även i Nederländerna stort inflytande. Teologerna från tübingenskolan använde Paulus brev för att ifrågasätta Jesus historicitet, med som främsta argument att dessa brev som antogs vara skrivna tidigare än evangelierna inte hade särskilt mycket att berätta om Jesu liv. Det var även svårt att harmonisera breven med Apostlagärningarna.
Paulus ifrågasatt
Den holländska radikalkritiska skolan gick längre genom att också bestrida äktheten av Paulus brev. Man hävdade att de inte var skrivna tidigare än ungefär år 120. Deras främsta argument var att det inte fanns citat av Paulus hos de apostoliska fäderna, i alla fall inte i de verk som accepterades som äkta.
