Lockheed C-130 Hercules

Från Rilpedia

Version från den 24 maj 2009 kl. 22.38 av SieBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Hercules

Hercules

Lockheed C-130 Hercules
Beskrivning
Typ Transport
Besättning 4-6
Första flygning -
I aktiv tjänst -
Versioner -
Tillverkare Lockheed Martin
Data
Längd 29,8 m
Spännvidd 40,4 m
Höjd 11,7 m
Vingyta - m²
Tomvikt 34,2 ton
Max startvikt -
Motor Fyra Allison T 56-A-7 turboprop på vardera 4 200 hk
Dragkraft -
Prestanda
Max hastighet 583 km/h
Räckvidd med max bränsle -
Transporträckvidd -
Max flyghöjd 5 846 m
Stigförmåga -
Dragkraft/viktförhållande -
Lastförmåga
Lastförmåga 19,9 ton
Beväpning
Kanoner / kulsprutor -
Bomber -
Robotar -
Raketer -
Övrigt -
Elektronik
Elektronik -


Lockheed C-130 Hercules, fyrmotorigt transportflygplan med turbopropmotorer.

Flygplanets historia startar i samband med Koreakriget. Amerikanska försvarsmakten behövde ett militärt transportflygplan för att flytta stridande förband på medeldistansavstånd. Ytterligare ett krav var att flygplanet skulle kunna operera från korta och dåliga fält. Kraven med projektnamnet YC-130 skickades ut till ett flertal flygplanstillverkare. Lockheed Aircraft presenterade den lösning som bedömdes vara den bästa och fick därmed kontraktet på tillverkningen av flygplanet.

Innehåll

Historia

Flygplanet, som benämndes Lockheed L-382, flög första gången 23 augusti 1954, vid Lockheeds flygfält i Georgia, Kalifornien. Serieleveranserna till USAF inleddes i slutet av 1956 under benämningen C-130. Sedan serieproduktionen inleddes har det hittills tillverkats drygt 2 100 flygplan vilken gör det till det vanligaste västerländska transportflygplanet. Inget annat flygplan har heller tillverkats under så lång tidsperiod som C-130 Hercules. Den största operatören är det amerikanska flygvapnet, men det används också av ett stort antal av världens flygvapen och civila flygfraktföretag.

Flygplanet är fyrmotorigt högvingat med korta infällbara landställ för att underlätta ur och ilastning. Baktill på flygkroppen finns en stor hydraulisk lastramp som kan öppna under flygning för att släppa ut materiel eller fallskärmshoppare.

Interiören är ytterst spartansk. Flygkroppens insida är enbart täckt av en plastisolering och sätena utgörs av bänkar av flätade röda nylonband. Vajrar till roder löper fritt i taket och motorbullret är så högt att hörselproppar är ett krav. Förutom transportuppgifter kan C-130 användas till signalspaning, lufttankning, motmedelsuppgifter, relätrafik, väderforskning, kustbevakning, och räddningsuppdrag. I mitten på 1960-talet utvecklades en Gunship-modell som kan användas till markattack över stora ytor; den är bland annat bestyckad med en 40 mm Bofors-kanon och med gatlingkulsprutor.

1995 slogs Lockheed och Martin samman i bolaget Lockheed Martin Aeronautics Company och efter sammangåendet bytte flygplanet namn till Lockheed Martin C-130 Hercules.

Flygvapnet i Sverige har 8 st C-130H Hercules baserade på F 7 Såtenäs, se vidare TP 84.


Versioner

Huvudversionerna bland de över 40 olika varianterna av Hercules är:

  • C-130A - Leveranserna av C-130A till amerikanska försvaret inleddes i december 1956. Flygplanet var utrustat med Allison T56-A-1 turopropmotorer och trebladiga propellrar.
  • C-130B - Första B-versionen togs fram i april 1959. Den saknar vingtankar och har därmed möjlighet att utföra tyngre flygningar över kortare avstånd. Flygplanet är utrustat med Alison T56-A-7 turopropmotorer och fyrbladiga propellrar.
  • C-130E - Versionen kom 1962 och har utökad räckvidd eftersom extra bränsle kan medföras i extratankar under vingarna. Instrumenteringen uppdaterades samt vissa strukturella förändringar på konstruktionen gjordes, vilket ledde till en högre tomvikt. Flygplanet är utrustat med Allison T56-A-7 turbopropmotorer.
  • C-130H - Leveranserna inleddes 1964. H-versionen är den variant som används av de flesta flygvapnen. Produktionen upprörde 1996. En förbättrad C-130H togs fram 1974. Med Allison T56-A-15 turbopropmotorer på 4 591 hk. H-modellen används av RAF, som benämner den C-130K, och av Flygvapnet under benämningen TP 84.
  • C-130H-30 är en 4,57 m förlängd version av C-130H. Förlängningen har skett genom att 2,54 m skarvats in bakom cockpit och 2,03 m i slutet av flygplanskroppen.
  • C-130J - Är den nyaste versionen av Hercules. Utseendemässigt är inte skillnaderna så stora, men flygplanet har försetts med digital instrumentering i form av LCD-displayer, HUD (Head Up Display), mörkerseende, mer automatik och datorkapacitet vilket medför att antalet besättningsmedlemmar kan minskas. Flygplanet levereras i normal längd eller förlängd enligt beställarens önskemål. Flygplanet är utrustat med den nya Rolls-Royce Allison AE2100 turbopropmotorer, som är 30 procent starkare och drar samtidigt 15 procent mindre bränsle än de tidigare. Dessutom förses flygplanet med sexbladiga propellrar av kompositmaterial .
  • L-100 - är benämningen för den civila Lockheed L-382 Hercules.

Amerikanska försvarsmaktens specialversioner

Totalt opererar amerikanska försvarsmakten 514 flygplan, fördelade på USAF 186, ANG (Air National Guard) 222 och Air Force Reserve 106.

  • AC-130H Spectre - en tungt beväpnad version för markunderstöd och markattack, bland annat utrustad med en 105 mm och två Bofors L60 40 mm kanoner samt två 20 mm sexpipiga kulsprutor.
  • AC-130U Spooky - en tungt beväpnad version för markunderstöd och markattack, bland annat utrustad med en 105 mm och en Bofors L60 40 mm kanon samt en 25 mm sexpipig kulspruta.
  • DC-130 och GC-130 - Kontrollflygplan vid fjärrstyrning
  • EC-130 Commando Solo - Kommandoflygplan och utrustat för elektronisk krigföring med möjlighet att sända propaganda över radio och TV
  • EC-130 COMPASS CALL - Elektronisk störsändare
  • EC-130E ABCCC - Variant av Commando Solo
  • HC-130P/N - Specialoperationer, övervakning, sökning och räddning
  • JC-130 och NC-130 - Rymd- och raketforskning
  • KC-130 - Tankflygplan för det taktiska flyget
  • LC-130 - Arctic/Antarctic, skidförsedd för snö- och islandningar
  • MC-130E/H - Combat Talon I/II för specialuppdrag bakom fiendelinjer
  • PC-130 - Marin ubåtsövervakning
  • RC-130 - Spaning
  • SC-130 - Sökning och räddning
  • VC-130 - VIP-transport
  • WC-130 - Meteorologi och väderspaning
Operators of the C-130 shown in blue

Externa länkar


Personliga verktyg