Midvinter
Från Rilpedia
Midvinter kallas tiden kring det astronomiska vintersolståndet. Många kulturer, urbefolkningar och religioner firar vintersolståndet. Man firar att solen vänder och att det går mot ljusare tider. Konceptet symbolisk födelse/död associeras då ofta till vintersolståndet som en helig natt.
Innehåll |
I fornnordisk religion och sedvänja var midvintern årets viktigaste högtid. Om tidpunkten sammanföll exakt med vintersolståndet har ifrågasatts. Den förknippades med en offerfest, julblot eller midvinterblotet för att blidka gudarna att låta solen komma åter. Detta solhjulets återkomst har knutits till begreppet jul, som återfinns på svenska, danska, norska, finska och estniska språken.
Andra traditioner
Iran
I dagens Iran firas Mitras födelsedag den 25 december i samband med den iranska midvinterfesten Shab-e Yalda. Den har sitt ursprung i dyrkan av solguden Mitra vid sidan om högguden Ahura Mazda i antikens Persien. Genom kulturella kontakter spreds Mitradyrkan till Romarriket där gudsgestalten fick namnet Mithras.
Rom
Romarna hade ytterligare två traditioner.
Saturnaliefesten
I Rom under antiken firades i december en fest till guden Saturnus ära, Saturnaliefesten (lat. Saturnalia). Då bytte slavar och herrar roller, man gav varandra presenter och en uppsluppen stämning rådde.
Natalis Solis Invicti
I Rom höll även anhängarna av Sol Invictus en fest den 25 december.
Kristen tradition
De kristna firar bland andra denna tidpunkt med sin Christi Natalis, på germanska språk bland annat uttytt som kristmäss[1]. Tiden för midvinterblotet övertogs listigt av den kristna kyrkan och knöts till Jesus' födelse på natten till den 25 december och missionärerna valde i Norden att inte följa exemplen med uttrycken Mickelsmäss och Kyndelsmäss utan behålla namnet jul.
Noter och referenser
- ↑ Kyrkpressen;Glad Kristmäss! (1 jan 1970)
