Phan Thị Kim Phúc

Från Rilpedia

Version från den 1 juni 2009 kl. 02.47 av SieBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fil:War Museum Vietnam(1).jpg
Den berömda bilden uppe i vänstra hörnet.

Phan Thị Kim Phúc, född 1963, är en vietnamesisk kanadensare som är motivet i ett världsberömt fotografi från Vietnamkriget. Fotot visar henne vid nio års ålder springande naken på en gata efter blivit svårt bränd på ryggen efter en sydvietnamesisk napalmattack. Fotot togs av AP-fotografen Nick Út.

Innehåll

"Vietnam Napalm"—ett fotografi av Nick Út

Vägen (ca 2008) nära hemmet där Kim Phúc bodde som är platsen för napalmattacken.

Kim Phúc bodde i byn Trang Bang i Sydvietnam. Den 8 juni 1972 napalmbombade det sydvietnamesiska flygvapnet med samverkan av den amerikanska militären byn Trang Bang som var under attack och ockuperad av nordvietnamesiska styrkor. Hon anslöts sig till en grupp civila och några sydvietnamesiska soldater och flydde Cao Dai-templet i byn längst vägen till säkerhet. En sydvietnamesisk pilot misstog gruppen för ett fiendehot och vände för att attackera. Två av Kim Phúcs kusiner dödades samt några av byborna. Associated Press-fotografen Nick Út fick Pulitzerpriset för fotot han tog. Fotot var också 1972 års World Press Photo of the Year. Fotot av henne springande naken med den kaotiska bakgrunden blev en av de mest minnesvärda bilderna från Vietnamkriget. I en intervju många år senare sade Kim Phúc att hon kom ihåg att hon skrek "Nong qua, nong qua" ("för varmt, för varmt") när hon kom springande ner längst vägen.

Út tog Kim Phúc och de andra barnen till sjukhus i Saigon efter tagit bilden där de visade sig att hennes brännskador var så allvarliga att hon inte skulle överleva. Dock efter 14 månader på sjukhuset med 17 kirurgiska operationer återvände hon hem. Út fortsatte att besöka henne tills han evakuerades under Saigons fall, tre år efter bilden togs.[1]

Ljudband från dåvarande amerikanska presidenten Richard Nixons samtal med sin stabschef H. R. Haldeman, visar att Nixon tvivlade på trovärdigheten av fotografiet och funderade på om det var "uppgjort."[2] Efter ljudbandet hade släppts kommenterade Út följande:

Trots att de har blivit en av de mest minnesvärda bilderna under 1900-talet så tvivlade president Nixon på autenciteten av mitt fotografi när han såg det i tidningen den 12 juni 1972.... Bilden för mig och vilket är odiskutabelt för många andra, kan inte vara mer äkta. Fotot var lika autentiskt som Vietnamkriget själv. Skräcken av Vietnamkriget dokumenterat av mig behövde inte vara uppgjort. Den livrädda lilla flickan lever än idag och har blivit ett elokvent bevis på autenciteten av det där fotot. De ögonblicket för 30 år sen, kommer bli ett som Kim Phúc och jag aldrig glömmer. De har förändrat båda våra liv".[3]

Mindre publicerat är filmklippet som filmades av journalisten Alan Downes (ITN), och Le Phuc Dinh (NBC) som visar händelsen precis före och precis efter fotografiet var taget.[4][5][6] Bitar av klippet som filmades inkluderades i den oscarbelönade vietnamkrigsdokumentären Hearts and Minds från 1974, regisserad av Peter Davis.[7]

Senare liv

Som vuxen relegerades hon från sitt universitet och användes som symbol för krigsmotstånd av den vietnamesiska regeringen. År 1986 beviljades hon dock tillstånd av regeringen för att fortsätta sina studier på Kuba. Fyra år tidigare hade hon konverterat från sin familjs religon Cao Dai till kristendom.[8] Dåvarande premiärminister i Vietnam, Phạm Văn Đồng, blev hennes vän och beskyddare.

Efter fått tillstånd flyttade Phúc till Kuba där hon mötte Bui Huy Tuan. År 1989 åkte Út till Kuba för att möta henne och hennes fästman. Phúc och Tuan gifte sig och åkte på bröllopsresa 1992. Under en mellanlandning i Gander, Kanada gick de av planet och sökte politisk asyl. De bor nu i Ajax, Ontario och har två barn.

År 1996 mötte hon igen den kirurg som räddade hennes liv.

År 1997 klarade hon det kanadensiska medborgarskapstestet prickfritt vilket tillåter henne att bli kanadensisk medborgare.[9]

Den 30 juni 2008 sände National Public Radio hennes muntliga uppsats, "The Long Road to Forgiveness", om hennes upplevelser och hennes liv efter den dagen.[8]

Vietnamminnestalet

År 1996 talade hon vid USA:s Vietnam Veterans MemorialVeterans Day. Under talet sa hon att hon inte kan ändra det förflutna men hon kan fortsätta arbeta för en fredlig framtid. Vietnamveteranen och pastorn John Plummer hade sett fotot och trodde han hade varit delaktig i att planera räden med det sydvietnamesiska flygvapnet. Han mötte Phúc kort och hon förlät honom offentligt. En kanadensisk filmare, Shelley Saywell, gjorde en dokumentär om försoningen.

Utmärkelser

Den 10 november 1997 utnämndes Kim Phúc till goodwillambassadör för UNESCO.

År 1999 släpptes en biografi om skriven av Denise Chong. (Chong, Denise. 1991. The Girl in the Picture: the Story of Kim Phúc, the Photograph and the Vietnam War. Penguin Books: New York. ISBN 0-670-88040-X.)

År 2003 skrev den belgiske kompositören Eric Geurts låten "The Girl in the Picture" tillgänglad Kim Phúc. Låten sjöngs av Yanah och släpptes av Flying Snowman Records. Alla intäkter gick och går fortfarande till Kim Foundation.

Den 22 oktober 2004 blev hon hedersdoktorand i juridik vid York University i Toronto, Ontario för hennes arbete med krigsdrabbade barn världen över. År 2004 mottog hon Order of Ontario.

Den 27 oktober 2005 fick hon en hedersexamen i juridik från Queen's University i Kingston, Ontario. [10]

Se även

Referenser

  1. Horst Faas & Marianne Fulton. ”Kim Phuc and Nick Ut Meet Again”. digitaljournalist.org. The Digital Journalist. http://digitaljournalist.org/issue0008/ng5.htm. Läst 9 december 2008. 
  2. 28 februari 2002. ”Nixon, The A-Bomb, And Napalm”. cbsnews.com. CBS News. http://www.cbsnews.com/stories/2002/02/28/politics/main502490.shtml. Läst 9 december 2008. 
  3. from program booklet for Humanist Art/Symbolic Sites: An Art Forum for the 21st century
  4. Varning - grafiska nyhetsbilder från ITN över händelsen
  5. Vietnam Napalm Girl - Famous Pictures Magazine
  6. Grafiskt A&E TV Network klipp inkluderar intervju med Kim och journalister.
  7. Desson Thomson (22 oktober 2004). ”'Hearts And Minds' Recaptured”. washingtonpost.com. The Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2004/10/22/AR2005033112678_pf.html. Läst 9 december 2008. 
  8. 8,0 8,1 Kim Phuc (30 juni 2008). ”The Long Road to Forgiveness”. npr.org. National Public Radio. http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=91964687. Läst 9 december 2008. 
  9. Kim Phuc - CanadianIdentity.com: significant Canadian events, history, inventions, and people
  10. http://www.queensu.ca/secretariat/senate/Sep22_05/HDfall05.pdf

Externa länkar

Personliga verktyg