Klassisk betingning

Från Rilpedia

Version från den 28 maj 2009 kl. 15.17 av Nn (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Klassisk betingning (alternativt Pavlovsk betingning eller respondent betingning) är en typ av associativ inlärning, där en organism lär sig att koppla ihop ett stimulus med ett annat. Företeelsen har särskilt utforskats i behaviorismen.

Översikt

Det typiska sättet att beskriva klassisk betingning involverar ett obetingat stimulus och en obetingad respons, samt ett betingat stimulus och en betingad respons. Det obetingade stimulit väcker en obetingad respons hos organismen utan att någon tidigare inlärning har orsakat detta, vilket kallas för en reflex. Då ett tidigare neutralt stimulus upprepade gånger förekommer samtidigt som det obetingade stimulit, blir det neutrala stimulit ett betingat stimuli, som väcker den betingade responsen utan att obetingade stimulit förekommer.

Pavlovs experiment

En av Pavlovs många hundar, Pavlovmuséet, 2005

Det mest berömda exemplet på klassisk betingning är Pavlovs hundar. Ivan Pavlov forskade på salivbildning hos hundar. Hundarna saliverade naturligt då mat sattes fram. Detta kallade Pavlov för en obetingad reflex, där maten är det obetingade stimulit, och saliveringen den obetingade responsen. Då Pavlov lät en ton klinga några sekunder varje gång innan maten togs fram, till exempel genom att slå på en stämgaffel, så kom till slut hundarna att salivera även då enbart tonen hördes, utan mat. Denna kallade då Pavlov för en betingad reflex.

De två olika reflexerna har olika ursprung. Den obetingade reflexen har kommit till i artens evolution, medan den betingade reflexen beror på den individuella organismens erfarenheter. Man har dock kunnat visa på att organismer har vissa biologiskt bestämda tendenser att koppla ihop vissa typer av stimuli med vissa typer av responser. Till exempel har människor en benägenhet att betinga en viss maträtts smak och lukt med illamående, om illamående tidigare har förekommit i samband med att man ätit denna mat.

Se även

Personliga verktyg