Biodling

Från Rilpedia

Version från den 29 maj 2009 kl. 16.18 av JAnDbot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Biodlare som arbetar med sina bikupor.
Biodlare med ram innehållande en vaxkaka.
Varningsskylt för bigård, Trädgårdsföreningen, Linköping.
Traditionell bikupa av halm. Vanlig från medeltiden fram till ca 1850.

Med biodling avses hållandet av tambin som husdjur för att pollinera växter och för att utvinna honung samt vax.

Innehåll

Historik

Mayaindianerna i Mesoamerika sysslade med biodling för husbehov mycket tidigt. I Europa har biodling med säkerhet förekommit sedan folkvandringstid. Biodling vid denna tid omnämns av historikern Jordanes. Kunskapen om biodling spreds med kristendomen, eftersom bivax var nödvändigt för att förse kyrkorna med vaxljus. Från mitten av 1800-talet har biodling utvecklats till en näring med industriella metoder.

Bisamhället

se också Tambi#Bo

Biodlare ger bina en bikupa att bo i. Det är viktigt för kolonins produktionsförmåga att bikupan är lämpligt utformad. Moderna bikupor kan vara transportabla, så att bina kan förflyttas till platser där tillgången på nektar är god och ibland till odlingar som behöver binas pollinering.

Bina samlar in nektar och andra söta vätskor från växter, framför allt växternas blommor. Dessutom kan bina under vissa omständigheter samla in den söta vätska som växtlöss producerar. Nektarn omvandlas inne i biets kropp till honung. Honungen lagras, liksom pollen, i vaxkakornas celler.

Bigång är avståndet mellan vaxkakor, som bina inte bygger igen, normalt ca 8 mm. Upptäckten av bigång har haft stor betydelse för biodlingen, då man inte längre behövde avliva samhället för att utvinna honung.

Drottningodling är en term inom biodling, som beskriver hur man tar tillvara på för biodlaren goda gener och föder upp bidrottningar. I vissa fall styr man även med vilka gener bidrottningen blir parad med, renparning. Det finns två metoder för renparning: den ena är ett isolerat område i vilket man har kontroll över vilka bidrönare som finns i närheten och den andra metoden är genom inseminition, detta sker under mikroskop.

Handhavande

För att kunna få någorlunda kontroll på bina vid arbete med bikupan används rök, ofta från en rökpust. Röklukten gör att bina sätter sig och provianterar, antagligen som förberedelse inför flykt från annalkande brand.

Som bränsle i rökpusten används oftast ruttet, torkat lövträ, det går också bra att använda äggkartong men förbränningstiden är kortare. Det går också bra att använda nejlikeolja som man kan köpa i vanliga butiker, det appliceras vanligen på en fuktig trasa som man sedan lägger över ramarna.

Kupkniv är ett redskap som biodlare använder för att lyfta upp ramar och diversearbeten i bikupan.

I andra delar av världen är handhavandet helt annorlunda. I Afrika, t.ex., kallas biodling bijakt. Vildbina slår sig ner i ihåliga stockar i träden.

Produkter

Pollinering

Den viktigaste ekonomiska insatsen som bina står för är pollineringen av frukt och bär. Den insatsen är cirka 90 procent av ekonomin, bara 10 procent kan biodlaren få ut vid honungsförsäljning. Som exempel är mandelodlingen i Kalifornien beroende av att bikupor transporteras dit från varmare trakter, eftersom dess pollinering måste ske så tidigt på våren att lokalt anpassade bin inte har tillräcklig kapacitet vid den tiden på året.

Honung

Biodlaren skördar honungen genom att ovanpå binas yngelrum sätta en så kallad skattlåda, som avskiljs från yngelrummet med ett nät som låter arbetsbina passera fritt men som inte släpper igenom den något större drottningen. Detta förhindrar äggläggning. När biodlaren bedömer att bina har flugit färdigt på sin huvudsakliga nektarkälla, samlar han eller hon in skattlådorna och slungar vaxkakorna efter att först ha tagit bort det skyddande lager av vax som bina täcker de fulla cellerna med, det så kallade täckvaxet. En honungsslunga är i stora drag en centrifug med plats för ett visst antal vaxkakor. Den relativt lättflytande, sirapslika nyslungade honung som är resultatet samlas upp i ett förvaringskärl, där den efter ett par dagar börjar kristallisera. Biodlaren måste då röra om i honungen för att den inte ska bli grynig. När honungen fått lagom fast konsistens tappar biodlaren upp den på burkar. Den färdiga honungens egenskaper är starkt beroende av vilka källor bina huvudsakligen samlat in nektar från. Som exempel ger raps en mycket fast, nästan vit honung med kraftig sötma.

Bivax

Huvudartikel: Bivax

Vid en viss ålder utsöndrar arbetarbin bivax från körtlar på bakkroppen. Vaxet används till att bygga väggarna och locken på cellerna i bikakan. Människan kan använda bivaxet i flera olika produkter, till exempel ljus.

Propolis (bikitt)

Råvaran till biets produktion av propolis (eller bikitt) är kåda från barrträd och harts som finns utanpå knopparna hos vissa lövträd. Bina använder propolis till att laga sitt bo, till exempel genom att fylla igen springor. Propolis anses ha hälsofrämjande egenskaper och äts därför av människan som hälsokost.

Externa länkar

Biodlingsföretagarna
Sveriges Biodlares Riksförbund

Personliga verktyg